Visst är det konstigt hur ofta det händer att unga katter kommer i ett bedrövligt skick såhär års...
Alla man pratar med tycker att det är vansinne men helt uppenbarligen finns ju dom som tycker att det är helt OK!
Varför tar man ansvar för ett liv när man ej har för avsikt att fullfölja uppdraget??
Hur gör man för att sova gott efter att ha sparkat ut katten och lämnat den för att klara sig själv över vintern??
Tror man på fullaste allvar att det är OK??
Vissa katter kanske hittar ett hem och så blir det en solskenshistoria men så är det för långt ifrån alla!!
Förra året när min chef öppnade dörren på morgonen såhär års låg det en ihoprullad ungkatt på trappan.
Den reste sig inte utan hade frusit ihjäl precis på andra sidan dörren från värmen och räddningen.
Den hade sökt sig till människor ihopp om att få mat givetvis men det var ju för sent och så är det ofta.
Ändå när man bor på landet som vi, relativt nära sommarstuge områden så dyker det upp katter såhär års.
Det är alltid ungkatter, katter som borde vara i sitt livs form som istället kravlar sig fram lite förvildade.
Som antagligen blivit bortkörda både en och två gånger och som till sist är helt beroende av om någon fattar hur det egentligen är ställt.
Jag kan säga att man fattar det när man hör deras jamande.
Det finns bara panik och hjälplöshet i det ljudet och det skulle jag önska att dom som lämnar katterna skulle få höra.
Dom skulle behöva se sin lilla goa kattunge från i somras när den är snart ett år, förvildad, mager och misstror alla.
Katten som tvättade sin päls och höll sig iordning som nu har både det ena och andra hängande kvar eftersom den helt enkelt inte har krafter kvar att sköta om sin päls.
Detta i sig är ett väldigt lågvatten märke för en katt som är beroende av en frisk päls för att hålla värmen.
Denna katt som en gång fick all uppmärksamhet har nu fått se raka motsattsen i ett halvår och är tämligen nära den ensamma döden efter en sådanhär vinter.
Dom dör ensamma ihoprullade i ett sista desperat försök att vända sig till människan för hjälp.
Allt hänger på om dom har tur eller ej och det vet ju alla att tur är inget man kan hänga upp livet på!!
Men snart är det ju sommar igen och då finns det ju nya kattungar...och så rullar det på.
Ska inte vi vara det smarta djuret??
Vem bestämde att det djur som kan orsaka mest skada på alla andra djur är det smarta??
Varför jag nu kom in på detta är för att denna veckan var det dags, det välkända jamandet med bara dödsångest och panik.
Utanför under bilen satt en liten hankatt och skakade.
Efter ett dygn var han tam och bor nu i vår sadelkammare tills han är stark nog att kastreras.
Efter det får han flytta in till vår lilla honkatt här inne.
Detta stör mig ännu mer, han är redan tam.
Det måste ju då vara så att han hade det bra när han bodde hos människorna eftersom han var så lätt att få tillgiven igen.
HUR KAN MAN DÅ KOMMA PÅ ATT- AH VA FAN KATTEN KLARAR SIG!!
Nu mer heter katten på bilderna Musse.
Han är snart ett år gissar jag och har redan varit väldigt nära att svälta ihjäl.
Nästa fara efter det att man börjat ge dom mat är att man vet inte om magen klarar det eller om den har slutat att fungera.
Dom kan drabbas av sådan diaree att dom dör av det istället så man måste vara väldigt försiktig vid igångsättandet av magen.
Detta är inte första sommarkatten vi tar hand om och med största sannolikhet ej den sista...
Vem bestämmde att Musse inte var värd kärlek året runt??
